Triumph Bonneville - klassikerhoj i modern form

Dagens Triumph Bonneville har utseendemässigt stor likhet med 1960-talets original, men den är
byggd med högteknologiska metoder och komponenter. Priset blir därför överkomligt.
Instrumenteringen är enkel, en varvräknare skulle sitta bra. Årets färger på Bonneville är svart och vitt.

Klassikerhoj i modern tappning

För 50 år sedan föddes en legendarisk motorcykel. Triumph Bonneville blev
liksom rockmusiken och ett friare klädmode en symbol för 1960-talets
ungdomsrevolt.
MOTORCYKLAR Bonneville var Triumphs svar på kraven från den största marknaden, USA, om en snabbare motorcykel. Modellen var rent tekniskt en trimmad version av Tiger-modellen med dubbla förgasare och vassare kamaxel.
Den fick sitt namn av saltöknen i Utah där inofficiella hastighetsrekordet för motorcyklar, 344 km/h, slogs med hjälp av en 650-kubiks Triumph-motor några år tidigare.
Modellbeteckningen T120 indikerade en toppfart på 120 mph (193 km/h). Så högt nådde den inte, men i reklamen kallades Bonnevillen för världens snabbaste produktions-mc.
Kändisarnas favoritmärke
Klassikerstatusen späddes på av att många filmstjärnor åkte Triumph, bland dem Clint Eastwood, Marlon Brando och Steve McQueen, både privat och på vita duken. Av senare tiders Triumph-åkare kan nämnas Richard Gere, Nicholas Cage och Tom Cruise.
Under 1960-talet förbättrades modellen kontinuerligt och cylindervolymen ökades till 744 kubik samtidigt som designen förfinandes. Årsmodell 1969 anses som höjdpunkten och det gällde även den industriella framgången.
Återskapar de gyllene åren
Bonnevillen återlanserades 2001 och bygger vidare på det historiska arvet. När motorcykelvärlden likriktas finns det plats för personlighet. Standardversionen har nu en 70-talsinspirerad formgivning med gjutna fälgar, korta stänkskärmar och uppvinklade megafondämpare.
Den som föredrar den klassiska 60-talslooken väljer T100-versionen med tvåtonslackering, ekerfälgar, kromade motorkåpor samt ljuddämpare i ärtrörsstil.
Tekniken är dock av senaste snitt och sedan 2008 har även elektroniken ersatt förgasarna. I samarbete med Keihin har man utvecklat en multipointinsprutning som gör det möjligt att optimera körbarheten och samtidigt minskar utsläppen.
Moderniseringen syns inte på utsidan, eftersom insprutningshuset har utformats precis som förgasare med flottörhus och allt. Skillnaden är att det nu är kablar och kretskort på insidan.
Lättkörd och säker
Den kortslagiga motorn på 865 kubik låter som en potent twin ska göra och den drar ryckfritt ända ner i 40 på femman. Däremot är insprutningens övergång mellan tomgång och dragläge lite abrupt, vilket gör att det rycker
lite vid stadskörning.
Ute på landsvägen upplever man den rätta känslan på två hjul. Bonnevillen går följsamt och bekvämt och bromsarna med flytande Nissin-ok och rejäla skivor är ruskigt effektiva.
Stor valfrihet
Den nya lägre sadeln gör att även kortare förare manövrerar säkert, även om Trajan är lätthanterlig. Varvräknare saknas på basversionen. Den behövs inte, för sången från twinen berättar vad som händer, men det ser lite tomt ut på styret.
För knappt 11.000 euro får man alltså ett stycke mc-historia i high-techutförande, medan T100 är en tusenlapp dyrare. Även de båda andra syskonen, Thruxton som är byggd i caféracerstil med lågt styre, samt offroad-inspirerade Scrambler med snällare motorkaraktär och upplagda avgasrör, kostar lika mycket.

Individualistens val
Ett är säkert, hade engelsmännen kunnat bygga motorcyklar med den här finishen och kvaliteten på 1970-talet så hade japanernas framfart varit betydligt beskedligare.
Idag utgör Triumph ett välbehövligt alternativ till HD som blivit en massprodukt. En av Bonnevillens seriösa konkurrenter är Moto-Guzzis retromodell V7 Classic.

Nu finns en Traja för alla
Idag omfattar utbudet elva olika modeller i tre kategorier, moderna klassiker, sport- och touringhojar samt glidare. Nu i sommar kompletteras sortimentet med den nya custom-modellen Thunderbird 1600 här till vänster, som fyller luckan mellan Speedmaster 900 och tungviktaren Rocket III på 2300 kubik (ovan till höger). T-Birden blir också världens största parallelltwin.

Läs mer om Triumphs historia här.

Åländsk trimmare med gott rykte
Triumph-handlaren och verkstadsägaren Krister Ljungdahl i Mariehamn visade i MC-Nytt nr 2/09 hur man trimmar en Triumph-motor. Artikeln beskriver på fyra sidor steg för steg hur en Speedmaster 900 får mer råstyrka med hjälp av grövre cylindrar, Wiseco-kolvar och Carillo-stakar. Dessutom monterades en förstärkt Barnett-koppling, eftersom vridmomentet ökade från 69 till 106 Nm.
Krister Ljungdahl förklarar att balanseringen är nyckeln till ett lyckat resultat. Priset för operationen uppges till 45.000 kronor, vilket tidningen anser är väl investerade pengar.

Text: Jonny Mattsson (ÅFF 30.06.2009)

____________________________
Fakta om Triumph Bonneville 2009
Mått: 214 x 75 x 110 cm
Hjulbas: 145 cm
Sitthöjd: 75 cm
Gaffelvinkel: 27 grader
Försprång: 106 mm
Torrvikt: 200 kg
Däck: fram 110/70-17, bak 130/80-17
Bromsar: Enkelskiva 310/255 mm
Motor/effekt: Parallelltwin, 865 kubik, DOHC/