Jubileumsversionen av Triumph Bonneville byggs i 650 exemplar och har speciell lack i
ljusblått och orange samt vita kantsömmar på sadeln, precis som originalet,
1959 års "Tangerine Dream" till höger.
Brittisk triumf på två hjul
Många motorcykelmärken har sitt ursprung i vapenfabriker, men Triumph startade med tvåhjulingar.
Engelska Triumph grundades 1884 i Birmingham som en cykelaffär av den tyske symaskinsförsäljaren Siegfried Bettmann från Nürnberg. Firmanamnet valdes för att innebörden förstods över hela Europa. Fyra år senare fick han landsmannen Moritz Schulte som kompanjon och på Schultes inrådan beslöt firman att starta en cykelfabrik i Coventry. Den första Triumph-cykeln tillverkades 1889 och samma år grundades dotterbolaget Orial TWN (Triumph Werke Nürnberg) i Tyskland.
År 1902 kom den första motorcykeln, en konverterad cykel med pålitlig belgisk 220 kubiks Minerva-motor på 2,25 hästar. Därmed var det som skulle bli Englands mest berömda motorcykelmärke fött.
Första egna motorn
Efter tre år byggde herrarna en egen sidventilsstånka på 363 kubik. Det var samtidigt den allra första motorn med kullagrad vevaxel. Första året byggdes 250 motorcyklar, året efter 500 och 1907 nåddes 1.000-strecket. Då hade motorn förstorats till 475 kubik och reglagen flyttats upp på styret. Företaget byggde även sina egna tvåportsförgasare och prövade olika växellådor.
1908 ställde fabriken upp med en ny 500-kubikare i TT-tävlingen på Isle of Man. Triumph vann det krävande loppet och alla åtta ekipage kom i mål. Maskinernas tillförlitlighet bidrog senare till en stororder från brittiska armen under första världskriget. Samma år patenterade Schulte bakhjulsnavkopplingen, som senare kompletterades med en fotmanövrerad våt koppling. Med dess hjälp kunde man starta motorn vid stillastående istället för att tvingas springa igång maskinen.
Vinnare i kriget
Bettman valdes 1913 till borgmästare i Coventry och samma år konstruerade Schulte en prototyp till en 600-kubiks parallelltwin med sidventiler. Dessutom presenterade företaget en Junior-modell med 225-kubiks tvåtaktare, främst avsedd för kvinnor.
För armébruk utvecklade Schulte 1915 modell H, med fyrtakts 550-kubiksmotor och kedjedrift. Den modellen anses allmänt som den första moderna motorcykeln, och fick tack vare sin driftsäkerhet smeknamnet Trusty. Under krigsåren byggdes omkring 30.000 exemplar av H-modellen och det gjorde att Triumph 1918 var Englands största mc-tillverkare.
Strid om bilar orsakade splittring
Efter kriget ville Schulte satsa på bilar, men Bettman sade bestämt nej, vilket ledde till att Schulte lämnade bolaget. På 1920-talet följde en svagare period, varför bolaget trots allt tog steget in i bilbranschen. 1927 lanserades W-modellen som konstruerades för att passa in i det engelska skattesystemets lågskatteklass där viktgränsen var 220 pund (strax under 100 kg). Triumph W hade en 274-kubiks stånka med sidventiler och sluten cylinder och kom 1929 i en dyrare version, WS.
Tvåcylindrig erövrare
Mc-divisionen såldes 1932 till nya ägare. De encylindriga modellerna moderniserades innan den legendariska Speed Twin-modellen T100 introducerades 1937. I slutet av 1940-talet satsade man på export till USA. Modellprogrammet breddades med offroadhojen Trophy och 650-kubikaren Thunderbird. Två mindre modeller på 150 och 200 kubik infördes och 1954 kom Tiger 110, ursprunget till Bonnevillen.
Resten är historia, som man säger.
Början till slutet
Toppåret 1969 lanserades även modellen Trident, en trecylindrig 750, vars arv bärs vidare av dagens sportmodeller Daytona, Speed Triple och Sprint. Det året introducerades också Honda 750 och invasionen av motorcyklar från Japan tog oanad fart.
Den brittiska mc-industrin blev frånåkt och utplånad på några få år. En 18 månader lång strejk 1973-75 blev Triumphs fall. Arbetarna på fabriken i Meriden protesterade mot rationaliseringarna när produktionen flyttades till BSA i Birmingham, som ägt Triumph sedan 1951.
Bara namnet kvar
Tillverkningen fortsatte dock i liten skala som ett arbetarkollektiv till 1983, då pengarna tog slut. Fabriken revs och ersattes av bostäder. Märkesnamnet köptes av fastighetsmagnaten John Bloor som byggde en ny fabrik och konstruerade en helt ny högteknologisk motorcykel.
Den återfödda klassikern hade premiär 1990 och togs emot väl av kunderna. Fler modeller utvecklades sedan efter hand vid fabriken i Hinckley som byggdes ut med en ny tillverkningslinje inför sekelskiftet.
Bonnevillens 50-årsfirande kulminerar med en stor fest på The Heritage Motor Center i Gaydon 22-23 augusti.
Text: Jonny Mattsson (ÅFF 30.06.2009)
___________________________________
Fakta om Triumph Bonneville T120 1959
Hjulbas: 142 cm
Sitthöjd: 78 cm
Torrvikt: 183 kg
Däck: fram 3.25-19, bak 3.50-19
Bromsar: Trummor 8" resp. 7"
Motor/effekt: Parallelltwin, 649 kubik, OHV/46 hk
Växellåda: 4-växlad
Toppfart: cirka 180 km/h
Tankvolym: 18 liter.
___________________
Tyskland tur och retur
Biltillverkningen inom Triumph Motors tog sin början 1923 då man köpte Dawson Car Company. Den första bilen baserades på Dawsons öppna modell, men hade en ny fyrcylindrig motor på 1.400 kubik. Motorn var konstruerad av Harry Ricardo, som senare i stor utsträckning deltog i utvecklingen av motorcykelproduktionen. Ricardo gav även upphov till en fristående teknikkonsultfirma som finns kvar ännu i dag och hjälper biltillverkarna att lösa problem.
Bilmodellen Super 7 från 1927 blev en stor framgång, men 1945 köptes Triumph upp av Standard Motors som i sin tur övertogs av Leyland 1960. Standard-märket upphörde omkring 1962 och från 1968 blev Triumph en del av statsägda BLMC, sedermera Rover Group.
Bilmärket Triumph upphörde 1994 när Rover köptes av BMW, som dock behöll varumärket när Rover såldes sex år senare. Efter en krokig resa på 110 år hamnade namnet alltså åter i tysk ägo.
För ett år sedan ryktades det att BMW skulle använda Triumph-namnet på en framtida budgetbil, men efter det har det varit tyst kring detta. Bilkrisen har gett branschen annat att tänka på än att lansera nya bilmärken. (JM)