[Publicerad 01 mars 2016]
Överenskommelsen innebär att den årliga arbetstiden förlängs med 24 timmar, dvs cirka tre arbetsdagar. Den praktiska utformningen avgörs
branschvis. Enligt uppgörelsen ska inga löneförhöjningar göras 2017 och löneförhandlingarna för 2018 sker förbundsvis, inte centralt.
När det gäller utökade möjligheter till lokala avtal stannade parterna för en modell där regleringen utgår från kollektivavtalen. Det här innebär fortsättningsvis att majoriteten av de finländska arbetsgivarföretagen i praktiken inte har någon möjlighet att använda lokala avtal annat än som krisåtgärd.
Vidare ingår i överenskommelsen en gradvis förskjutning av arbetsgivaravgifterna från arbetsgivare till arbetstagare. De anställdas arbetspensionspremie stiger med 1,2 procentenheter och arbetslöshetsförsäkringspremien med 0,85 procentenheter fram till 2020.
Oklart om skattesänkningar För anställda i den offentliga sektorn sänks semesterpremien med en tredjedel under de kommande tre åren, vilket ska finansiera sänkningen av arbetsgivaravgifterna i den privata sektorn. Även om den här lösningen innehåller delar som är svårsmälta för vissa grupper, så är den allmänna åsikten på arbetstagarhåll att uppgörelsen är bättre än alternativet med tvångslagstiftning. FFC godkände överenskommelsen den 7.3, trots oenighet mellan medlemsförbunden. Flera tunga sektorer som servicefacket, byggnads och livsmedelsarbetarna har motsatt sig fördraget. Förbunden har nu tid på sig till slutet av maj att avgöra hur åtgärderna förverkligas branschvis. Om parterna lyckas få samhällsfördraget godkänt avstår regeringen från sina planerade nedskärningar på 1,5 miljarder euro och inför dessutom skattelättnader för en miljard euro. Enligt statsminister Juha Sipilä räcker helheten ännu inte till för att man ska kunna genomföra skattelättnaderna. Han säger dock att parterna mera ingående ska diskutera vilken inverkan överenskommelsen har på den offentliga ekonomin. Kostnadseffekten av de åtgärder som ingår i uppgörelsen beräknas till drygt fyra miljarder euro, eller omkring 3,5 procent av kostnaden för en genomsnittlig arbetstimme.